Homeostas

Som ni vet har jag nu ett tag funderat en del över bloggandet. Det har verkligen varit otroligt berikande, roligt och överraskande socialt. När jag började den här bloggen tänkte jag mig att mest skriva av mig. Men det visade sig att jag genom denna blogg lärt känna många underbara människor i Sverige och utomlands. Jag kommer att försöka fortsätta följa era bloggar. Men min egen kommer jag inte att fortsätta med.

Jag går in i ett nytt tidevarv nu. Jag har fått jobb och är mycket spänd på hur det kommer att gå och hur jag ska kunna vara ifrån Simon *gulp*. Tufft. Men roligt och spännande att pröva mina talanger i ett "kneg" igen. Därför känner jag att jag inte kommer att hinna med bloggen. När jag är hemma vill jag fokusera på Simon och sambon, hitta på roliga grejer, läsa, träna, träffa vänner, pilla mig i naveln *ler*.

Jag ska fortsätta fundera över vardagens små och stora ting. Kämpa vidare med viktnedgången (- 4,8 kilo nu!). Leta efter och förhoppningsvis snart hitta drömhuset.

Ha det underbart och ta hand om er!

Nu har det varit ett uppehåll i bloggandet ett tag. Det beror på att jag funderar över hur länge jag ska blogga om vår lille Simon. Han har ju fyllt ett år nu och blir mer och mer en egen liten person.

Men jag kunde i alla fall inte motstå ytterligare ett EFIT - alltså Ett Foto I Timmen. Så här kommer bilder från en riktigt grå söndag:


05:00 - Sömngångare
Simon vaknade till klockan fem och ville över till sängen. Ovanligt sent nu för tiden, han brukar vilja över runt tolv. Tack och lov somnade både han och jag om. Jag var inte riktigt vid medvetande så här dags så det får bli ett fabricerat "foto".



07:30 - Morgonmys
Jag kom på att det är EFIT idag och tog morgonens första kort. Simon, jag och nallarna myser i sängen efter frukosten. Sambon har sovit borta och haft lite välbehövlig "grabbtid". Nalle Puh är extra nöjd med att vakna till sollampan.


09:00 - Om jag ändå var lite längre
Emmy, katten, och Simon håller sig allt jämt på behörigt avstånd från varandra. Den ene skulle så gärna vilja dra i svansen, den andra önskar att få äta i fred...


10:00 - Mellis
Äpple och hallon bjöds det på idag. Lillkillen ska absolut äta själv, i alla fall om det är mamma som matar...



11:00 - Lektime
Fullt ös. Det gäller att ha sina knep, här har råttis fastnat bakom elementet - bra avledning under tiden man gör sin "business" på toa.



12:00 - Lunch
Åh, herregud, vilket spännande kort! (Ironiska generationen, någon som hört talas om den?). Fullkornsmakaroner med tonfisk i tomatsås- oväntat gott.



13:00 - Kanske årets tristaste dag?
Det bara regnar och regnar. Ingen promenad idag inte. Den festliga färgen på grannhusen piggar ju upp (not).



15:00 - Husvisning
Vi trotsar regnet och ger oss ut och kollar på ett potentiellt drömhus. Men, herregud så många det var på visningen, sanslöst. Det är så få hus ute här så när det kommer ut något bra är alla på. Hm, vi får se hur det går.


16:00 - Försöker läsa lite
Fast det gick inte så bra, den lille ni skymtar i bakgrunden ville så klart leka, gärna med mammas bok.




17-nånting: Sparrispaj på G
Det blir paj. Söndagspaj.



18:00 - Middagen är serverad



19:30 - Myys!
Kvällsmys i obäddad säng full av leksaker. Det är, hrm, intressant att hitta legogubbar, nallar, leksaksdjur och dylikt i sängen (eller på väg till sängen som man trampar på - aj!) på natten.



20:00 - Datordags
Jag kollar på nya serier och R nattar. Det här blir sista bilden även om dagen långt ifrån är över. Vid tio vaknar Simon och är väldigt ledsen, skriker och skriker tills han kräks, fastän vi sitter med honom. Vi tar upp och vyssar och sjunger , byter sängkläder och pyjamas och vyssar. Till sist provar vi med lite välling. Hoppas det fungerar.



Fler EFIT-bidrag hittar du här.

Ännu en tidig morgon. Simon vaknade redan halv fem och kunde inte somna om. Stackarn, han kämpar så. Till slut gav vi honom lite välling och han somnade i pappas famn. De ser så underbara ut där de ligger och halvsnarkar. Mina killar. Jag blev så rörd och känslosam att jag inte kunde sova. Kan inte låta bli att tänka på den här dagen för ett år sedan.

" I väntan på miraklet. Ännu en dag fylld av längtan och väntan. I natt drömde jag om forsande vatten... Och jag satt återigen där på porslinsringen halvsovandes och kände efter. "

Mycket riktigt gick ju vattnet senare på eftermiddagen och så här dags i morgon (för ett år sedan kl 07:08) så föddes vårt lilla stora mirakel till värden. Helt otroligt. Jag har så svårt att fatta att det är ett år sedan jag gick omkring och läckte vatten och var så fokuserad och förväntansfull.

Jag har lite av de där känslorna idag med. Bubblande, pirrande känslor. Förväntansfulla. Glada.

Ska det bli med pizza och sen nya Stieg Larsson filmen. Ska bli så nice. Bara vara Misen för en stund. Lillplutten blir hemma med pappa. Skönt för dem med lite egentid bara de två också.

Han såg ut som en budda när han satte sig i vågskålen– alldeles för stor.
– Nästa gång blir det kanske vanliga vågen, log BVC-sköterskan.

Ettårskontrollen gick bra. Simon växer som han ska. De två sprutorna, en i varje ben, gick bra – trots krokodiltårar. De torkade rätt så snabbt igen när systern skämtade med honom.

Slå ihop klossar var ingen hit.
– Booring… tyckte Simon, som blixtsnabbt istället byggde en perfekt stapel av klossarna. – Och det där är ett-och-ett-halvt-års-kontrollen, sa doktorn… Hi, hi – tänkte stolta päronen. Men vi satt där tysta och coola, som om han bygger staplar av klossar varje dag.

Nej, ingen svininfluensa - men dock någon slags virus. Jag har haft feberfrossa och svettats om vartannat i går och i natt. Ont i halsen på det. Inte så kul. Dessutom missade jag en mysig brunch med ett gäng fina tjejer idag. Så typiskt. Det skulle vara första gången på läänge som jag gör något på egen hand, utan lillkillen. Ja, ja... Det kommer fler chanser. Nu ska jag bädda ner mig. Dricka te och bara ta det lugnt.

Vi firar att R jobbat sista dagen idag innan sin föräldraledighet. Detta innebär också att jag nu står utan jobb, men det ska väl inte vara så länge. Känns konstigt det där med jobb. Å ena sidan är jag sugen på att börja jobba igen, skapa, känna mig kompetent och få nya idéer och influenser. Å andra sidan har jag svårt att föreställa mig hur dagarna skulle se ut utan lillen. Att inte jag skulle få se honom på hela dagen... Grymt. Men, jag antar att sådant är livet...

Inte så mycket kanske, men det rör sig i alla fall neråt. Jag har försökt använda stegräknaren lite, men jag kan inte ha på mig den på dagarna för då hittar lilla busfröet den och börjar leka med den. Idag gick jag i alla fall cirka 10 000 steg. Men då gick jag två promenader. Tänker någorlunda på vad jag stoppar i mig, men äter ändå ganska som vanligt. Tycker faktiskt att jag ser skillnad. "Handtagen" har blivit mindre och jag känner mig mer i form. Så det är bara att kämpa på 21 kilo to go...

Jo jag hittade en jättebra grej också, för er som har I-phone - runkeeper. Det hade jag lätt använt om jag bara haft verktygen.

Den ständigt återkommande frågan hos oss är Vad Ska Vi Äta i kväll?

Varför är det så svårt att hitta på mat i veckorna? Jag önskar att vi var en familj som veckoplanerar, handlar hem rätt varor och aldrig har mindre än en matlåda klar i frysen. Det är vi alltså inte. Ja, ja. På menyn idag stod tre olika rätter. Kyckling, rökt lax och olivröra med couscous. En rätt för varje smak.

Och så är det en ny matdag imorgon... Hm.

Har det varit idag. Morgonen började tidigt i vanlig ordning. Efter morgonrutiner och lite mys och bus så gav vi oss ut på en promenad. Suckade lite över att det var så tomt klockan kvart i tio, folk sover så läänge. Blev lite avundsjuka. Gick ner på stan och tänkte ta en fika.

Men, vad? Inget är öppet. Konstigt...

Japp, det där med att vrida tillbaks klockan hade gått oss totalt förbi. Inte för att det spelar någon roll; sovmorgon blir det ändå inte med lille Simon som väckarklocka. Men det har blivit lite konstigt idag och man går hela tiden runt och säger, ja nu skulle ju klockan EGENTLIGEN varit halv fyra. Märkligt och aningen komiskt beteende.

Bra ramsa för att minnas om det är tillbaka eller framåt man ska vrida uret:

Fall backwards, Spring forward.

Nu ska jag gå och äta nystekta pannkakor med blåbär. Ha det gott!

Har hittat en ny rolig fotoutmaning, med ett tema som verkligen var passande idag: regn. Jag hann dock inte fota något under dagen för lillkillen busade så mycket och däremellan var det städning och bakning av paj och lite annat smått och gott lördagsfix. Så det får bli en regnig bild ur arkivet.



Fler bidrag på temat regn hittar du här

Wow!

Det hade jag velat ha. Så mycket. Men jag får inte äta något av det, förutom hallon. En liten hallonsås (utan socker) låter liksom inte riktigt lika smaskigt så här på fredagskvällen. Ja, ja - vad gör man? Jag vill ju bli av med mina överflödiga degkilon, så då går ju sådant bort. Just därför sitter jag som klistrad på Tasteline och kollar in godsaker. Vad sägs till exempel om hallonpannacottapaj? Eller rabarber- och jordgubbsrutor? Receptet till rubriken hittar du här.

Ja, ja. Det blir i alla fall ett glas rött och super smarrig getost i kväll!

Trevlig  F R E D A G!

Kände mig lite peppad idag, trots det dimmiga vädret, och bokade in mig till ett träningspass på lokala gymmet. Var verkligen taggad och såg fram emot att få kämpa mig igenom de MYCKET ansträngande trettio minutrara.

Det var klockan nio.

Klockan tjugo minuter i träningspasset var jag inte lika sugen. Plötsligt var jag hungrig, törstig och tung i benen. Dessutom regnade det.

Men. Jag tog mig dit. Och väl där så fick jag någon slags extremt fokus. Nästan lite som under Simons födsel, fast i miniformat. Jag gick verkligen in för träningen och tog ut mig helt. Och det var skönt. Så än finns det hopp. Vågen visar plus-minus-noll, men det känns ändå bra i kroppen.

Fast imorgon får jag nog grym träningsvärk.

Oj, oj, oj. Jag hade nästan glömt hur tung den där magen var på slutet. Då gick vi bara och längtade och väntade. Varje litet gurgel från magtrakten begrundades och utreddes, var det kanske dags? Skulle bebisen komma i förtid? Men, så kom han om drygt två veckor (för ett år sen alltså). Precis enligt plan.

Vilken fantastisk och underlig upplevelse det var att bära ett barn i magen. Det känns fortfarande lite overkligt, fast han nu är en så självklar del av vårt liv att det är svårt att riktigt minnas hur vi hade det. Innan Simon kom.

Fick en fin och värmande hälsning från söta J med posten. Tack så mycket! Hoppas också att vi ses snart igen.

Visst är det något särskilt med att få ett kort eller brev (förutom räkningar och reklam) hem i brevlådan?

Idag när det är så lätt att skicka ett mail eller sms eller ringa så blir det inte många "vanliga" brev. Det krävs lite extra att skriva, sätta på frimärke, gå till brevlådan. Det där lilla extra känns fint. I detta fall var kortet dessutom handscrapat. Så fint, en sådan omtanke. Jag blir varm och glad.

Och ta till detta ett glas rött så känns det nästan som helg igen.

Har haft en så bra dag att jag kände för att fira lite. Fixade pizza till glad (och lite överraskad) sambo. Så nu sitter jag här som en orm som smälter maten. Tack och lov att jag hann att gå en riktigt lång promenad idag. Och så hann jag in och shoppa lite på KapAhl ur deras fina kollektion Vintage Stories.




Och nu avslutar jag kvällen med att ta en kopp kaffe och dra på smilbanden.

Idag har varit en riktig söndag. Jag fick sovmorgon av min underbare sambo i morse. När jag vaknade var de ute på promenad, så jag fick dessutom en stund för mig själv att sitta och sippa morgonkaffe, lyssna på radion och bre smörgås i fred. Lovely!

Som kronan på verket så hann vi med att gå till lekparken och inviga de nya gallonbyxorna - funkar mycket bra. Simon börjar bli riktigt duktig på att gå i sina skor också. Fast det där med vantar är ett onödigt ont, tycker Simon. Vi tycker nog de är ett nödvändigt gott vi...

Bilderna får hänga med på veckans Fototriss - för temat är "Så här ser det ut där jag är idag" och så här ser det alltså ut här hos oss på kvällen. Ja, jag vet att det är fyra bilder... En i bonus, välj själv! :)

Ska bli spännande att se om den är bra. Så här skrev SvD om den i alla fall. Nu ska jag poppa lite popcorn och bänka mig.

Den var bra och väldigt gripande och satte igång massa tankar i huvudet. Se den inte för sent på kvällen är mitt tips; jag hade svårt att somna igår kväll.

Kunde inte låta bli denna veckas tema heller. Finns det någon finare textur är ett nyfött barns hud?

Minns med bilden från arkivet på Simon, bara drygt en vecka gammal... Och nu går han. Otroligt vad fort det går.

Fler bidrag hittar du här.

Ha, ha. Nej, det är inte så här Simon är klädd ute i lekparken. Men vi har rustat för kallare och våtare väder. Nya gallonbrallor, ett antal mössor och vantar och ett par skor - de allra första!

Han har provat de nya dojorna idag i sandlådan och efter en viss tvekan inledningsvis så funkar de bra. Vi valde ett par för 250 kronor på Coop istället för de som kostar 600 kronor i andra affärer. Tycker ärligt talat att det är helt galet att barnskor ska kosta så mycket. Men söta är de, hans första skor...

Strålande kampanj från Volkswagen! Genom att göra nyttiga saker roliga vill de bidra till en bättre värld (och så klart fler kunder). De vill se om glädje och lekfullhet kan förändra vårt beteende. Ett exempel är att de gjort om trappan vid Odenplans T-banestation till ett gigantiskt piano. Resultatet? Hela 66 procent fler än vanligtvis väljer trappan istället för rulltrappan. Kul grej. Snart kommer ett nytt experiment och jag kommer inte kunna låta bli att kolla.




Bonus: Kom med en rolig idé som leder till en förbättring så har du chans att vinna
25 000 kronor. Varför inte få folk att stänga av sina apparater från standby-läge? Eller en buss som får alla att lämna bilen frivilligt hemma för att det är så kul att åka i den?

www.rolighetsteorin.se

Just nu så vore det att få ta in på hotell och ligga i sängen, som jag inte behöver bädda eller tvätta lakan till. Åh, tänk att bara ligga där och breda ut mig mellan nytvättade lakan, beställa in mat och bara lyssna på tystnaden (ljudisolerat ska det vara). Zappa mellan olika dåliga tv-kanaler och så sooova. Själv. Vakna till klockan som piper.

Jo, jag skulle antagligen längta efter Simons snunsnigar (läs snarkningar), Emmys kurrande och R:s grymtningar (läs snarkningar) som bara den, men det skulle ändå vara skönt...

Jag har faktiskt blivit tre kilo lättare sen den där ödesdagen då jag ställde mig på vår nya våg. Hurray; det tycker jag var rätt bra. Hoppas bara att inte allt är vatten...

Planen funkar ganska bra. Visserligen har det blivit en del godsaker nu när vi har semester, men å andra sidan har vi också gått väldigt mycket. I förrgår när vi var i Stockholm gick vi Drottninggatan fram och tillbaks, plus fram och tillbaks mellan Gamla Stan - Medborgarplatsen - Gamla Stan - Maria Torget och så mellan Maria Torget och stationen. Vi behöver väl inte räkna in att vi fikade och åt på varje ställe? ;)

Jag går mina promenader och har lyckats hitta en stegräknare jag fått någon gång från ett jobb och som det står en klämkäck slogan på. Nu ska jag bara köpa nya batterier till den, för de gamla tog nog slut ungefär i samma veva som mina egna gjorde det.